måndagen den 18:e februari 2013

Mia grötar ner sig i feminismkritiska floskler

Det är väl egentligen lite meningslöst att klaga på ett kort och ganska ytligt samtal i ett "myspratprogram", i vilket egentligen inget av värde tycks sägas utan det ska bara mysas och pratas lite lättsamt om livet ungefär som kring ett fikabord på jobbet innan fredagsmyset.
Men när två förhållandevis viktiga personer i Sveriges kändiskrets uttalar sig såhär blasé och ogenomtänkt om feminism så är det värt att uppmärksamma, med tanke på vilket inflytande de säkerligen har på andra människor.

Jag roade mig således med att skriva ner exakt vad Mia Skäringer och Maria Lundqvist faktiskt säger i det omtalade, senaste avsnittet av "Mia på Grötö".
De talar alltså om att de ofta känner skuld.

"MS: Det är ingen hejd på hur tunga stenar man kan lägga i sin ryggsäck. Det är helt skoningslöst.

ML: Varför gör vi det med oss?

MS: Nämen det är väl jämställdhetens... också... tyvärr kommer ju det i det här att...


ML: Bojan liksom... mmm...

MS: Ja alltså det är ju det negativa av det här... man tror att man kämpar för sitt eget kön men man kämpar också jävligt mycket mot sig själv hela tiden, kan jag uppleva det som.

ML: Jag är ingen, jag är ingen feminist på det sättet, jag älskar...

MS: Nä inte jag heller. Du vad roligt att du säger det, för jag har letat efter någon som inte... jag kan inte gå med i det där tåget.



ML: Inte jag heller.

MS: Jag måste... För mig är en hel person både... man bejakar sina manliga sidor, man bejakar sina kvinnliga sidor och där, det är mer ett andligt helhetstänkande för mig. Det här att gå ut och.. Fittstim och hår och ... det är inte min... uuh...

ML: Inte mitt heller. Jag kan höra vad det är de pratar om men jag tycker att konsekvenserna...

MS: Av det blir... Det blir inte bra. Det här skulle man behöva säga lite oftare. Det är ofta så att man blir lite fången i det där politiskt korrekta så man vågar inte riktigt säga att "ursäkta jag... jag är inte med på det där tåget". Det är ofta såhär "är du inte feminist då? Är du inte feminist eller?" Jo alltså ja, ja...

ML: Stödjer du inte kvinnans frigörelse och så? Jo men.. inte på bekostnad utav liksom...

MS: Jo men inte med den utveckling som är nu."

Och ja. Alltså de säger ju i princip inget vettigt alls, och ingen av dem pratar till punkt utan de bara fyller i varandras meningar med oavslutad floskel efter floskel.

Ulrika Good har redan skrivit klokt om detta, bland annat:

"Min förhoppning och önskan är att man i fortsättningen ska få omnämna sig som feminist utan att behöva förtydliga att man inte är:
  • Manshatare
  • Ointresserad av sitt utseende
  • Aggressiv
  • Hårig
  • Vänster (eller höger, genustänk är inte partipolitik)
  • Ful
  • Någon som anser att det inte är någon skillnad på män och kvinnor

För det sista som behövs i arbetet med att stävja ojämlika och diskriminerande strukturer mellan könen är hinder i form av skrämmande och osanna nidbilder."

Tänk om dessa två kvinnor år 2013 istället kunde pratat lite om den tacksamhet de känner inför den kamp som kvinnor (och män) före dem utkämpat för att de ska kunna sitta här i tv och snacka blaj? Den kamp som föregått dem och som gjort att de och deras döttrar har rösträtt och slipper dö i barnsäng eller vara utestängda från universitet eller vad ni vill. Att deras söner inte måste agera ensamma familjeförsörjare, förneka sitt känsloliv, gå ut i krig och att de kommer att kunna ta känslomässigt ansvar för sina barn utan att det ses som något konstigt. Den feministiska kampen har bland annat lett fram till den jämställdhet som dessa båda kvinnor åtnjuter, till ett samhälle där människor är på väg mot att vara individer i första hand, snarare än sina kön.

Anmärkningsvärt är att senare i programmet talar Mia med Jonas Gardell om tiden då Aids härjade som mest. På frågan om man skulle känna skuld för att man inte var med då säger Jonas Gardell:

"JG: Jag sa nej du har ingen skuld. Men... om du glömmer och inte lär dig din historia. Om du inte tar reda på att den frihet du åtnjuter idag, den kommer någonstans ifrån. Den kommer från människor som har kämpat politiskt. Som med personligt mod och stora offer har tagit oss dit vi är idag. Om du glömmer det och om du glömmer de som dog så har du skuld."


Och nu sitter Skäringer istället och ser inkännande ut, fastän det som Gardell säger faktiskt gäller i lika stor grad - om inte större - för feminismen. Den frihet du åtnjuter idag Mia, den kommer någonstans ifrån!

Och ännu lite senare pratar hon med Alex Schulman som menar att han blivit väldigt familjekär sedan han fick barn och är mindre intresserad av sitt jobb och han är lite orolig över det. Hon pratar terapeutiskt om att det är ju så det ska vara och bla bla bla. Men du Mia Skäringer, det faktum att en 35-årig man öppet kan berätta i tv att han helst bara vill hem till sin familj och inte känner att han vill fokusera på jobbet just nu, det är faktiskt också en konsekvens av feminismen och jämställdheten.

Om du glömmer det så har du skuld.

onsdagen den 30:e januari 2013

Den uppmärksammade toaletten i Luleå

Heja Astrid!

Vill tillägga att denna bild även verkar stereotypt gentemot pojkar. Fy fan för destruktiva könsroller, ja fy fan för könsroller över huvud taget, vad ska vi med dem till och vem kom på den dumma idén från början?

http://www.sourze.se/V%C3%A4ggm%C3%A5lning_trivialiserar_sexuellt_ofredande_10802812.asp

Historikern och genusforskaren David Tjeders öppna brev till rektor på Tunaskolan, apropå deras hantering av ovan bild på en kille som kikar på en tjej över toaväggen. Knivskarpt formulerat, verkligen läsvärt för alla och envar! Läs!

http://feministisktperspektiv.se/2013/01/30/oppet-brev-till-tunaskolans-rektor/

tisdagen den 29:e januari 2013

Petra Mede är MAMMA

Blogginlägg apropå att Petra Mede får frågor hur hon ska kombinera jobbet med att vara mamma:

http://hej.blekk.se/2013/01/29/mamma-pappa-barn/



"Jaha, genus finns alltså. Män mäts i intellekt, kvinnor i kroppsform. Män värderas utan barn, kvinnor är fortfarande inte självständiga vid sidan om föräldraskapet. Kvinnor porträtteras på ett sätt, män på ett annat. De flesta tror inte att just de påverkas av mediala bilder och reklam, men 92 % av alla bilders budskap bearbetas i vårt omedvetna. 92 % av allt det här vi ser sätter sig utan att vi märker det i vårt medvetande och påverkar hur vi fattar beslut och skapar åsikter."

Och här är Hanna Fahls "Liten lista: programledare som inte får frågor om sina barn":

http://www.dn.se/blogg/melodifestivalen2013/2013/01/28/liten-lista-programledare-som-inte-far-fragor-om-sina-barn/


måndagen den 21:e januari 2013

onsdagen den 16:e januari 2013

Boys will be boys?

Fy fasen vad bra skrivet!

"Pojkar lär pojkar våld. Pojkar utsätter andra pojkar för våld. Pojkar utsätter flickor för sexuellt våld. Men det är inte på grund av biologi, det ligger inte i kromosomerna och det är inte testosteronet som gör dem till våldsverkare. Våldet lär de sig leva med under tusentals timmar i skolan. [...]
Att våld är ett ideal att leva upp till och inte biologiskt är nu en positiv sak. Ideal är till skillnad från biologisk determinism något skapat och det som är skapat kan omskapas. För att det ska ske måste dock de skolansvariga inse att skolans verksamhet ska vila på vetenskaplig grund och inte på förlegade traditioner och ideal. Det är få andra instanser i samhället som fortfarande tror på myten om att boys will be boys!"

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1207318-lyssna-pa-forskningen-och-undvik-vald-i-skolan?ref=fb

tisdagen den 8:e januari 2013

Pojkar i barnböcker

Jag tycker i och för sig att flickor kan få mycket ut av en bok trots att den bara befolkas av pojkar, en kan ju ofta identifiera sig med båda könen. Men när det är så massivt som det är idag, på film såväl som i böcker så känns det nästan omöjligt att inte barnen påverkas av vad de ser, dvs bara pojkar gör saker, och roliga saker gör de dessutom, medan flickor och tanter mest är betraktare eller möjligen sidokaraktärer. Dags för förändring va?

http://www.litteraturmagazinet.se/nina-ruthstrom/boklogg/jag-tanker-pa-jan-loof-8855043

torsdagen den 20:e december 2012

Hon har en poäng eller hur?


Inte för att det är en tävling mellan könen men visst har hon en poäng? :-P

lördagen den 1:e december 2012

Adventskalender som får mig att vilja kräkas

Första december idag och jag fick för mig att titta efter en lego-kalender, vilket barnet önskar sig.

Hittade en som känns okej - i serien Lego City.

Hittade även dessa två och ville plötsligt kräkas och bojkotta hela skiten:






Samtidigt så blir jag själaglad av att t ex BR-leksaker har ändrat sin hemsida så att leksakerna bara finns indelade enligt ålder, märken och katergorier - de har dumpat flick/pojkindelningen - jippie:
http://www.br-leksaker.se/%C3%85lder.aspx

fredagen den 30:e november 2012

Ingen är fri

Förmodligen är det bara jag som är trög men jag har faktiskt inte riktigt insett hur många (normalt funtade syftar jag nu på) det verkar vara därute som är övertygade om att feminister är manshatare och att feminister bara vill vända på rollerna och se till så att kvinnorna tar över världen. Det är så sorgligt. För mig handlar feminism och jämställdhet om att frigöra ALLA människor så mycket som möjligt från de könsroller som vi själva - genom våra egna samhällsstrukturer - tvingar in oss i.

För att vi ska nå framgång måste män såväl som kvinnor ges tillgång till hela sitt livsspektra. Jag kan inte se någon motsättning i detta, och jag kan inte se någon annan lösning. Alla måste engageras i kampen, bara då kan vi alla vinna på den.

Som förälder till en pojke ser jag vilka hinder just en pojke kan möta på vägen mot att bli en så fri människa som möjligt. Hade jag haft en flicka så skulle jag sett samma sak, men delvis andra hinder.

Mitt slagord för evigt amen: Ingen är fri förrän alla är fria!