Upprop för mer blommiga kläder till pojkar!

Den 1 maj skrev jag ett inlägg om att Polarn och Pyret inte hade några blommiga mönster på pojkkläderna i sin senaste sommarkollektion.

Nu finns det ett upprop att skriva under, för alla oss, vuxna som barn, som gillar blommigt och tycker att även pojkar ska få tillgång till mer färg och mönster!

Så, stäm genast in i följande sång och sjung den för alla som vill höra:

(Melodi: Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma)

Jag vill ha blommiga kläder till min son, Polarn
Nåt annat vill jag inte ha
Jag är trött på det gråa, det blåa och det dystra
Nu är det dags för mera färg!

Är blommigt inget för pojkar?

Häromdagen fick jag ett mail från Polarn o Pyret som jag vanligtvis gillar för att de brukar ha en del plagg med roliga könsneutrala mönster. Visst har de, liksom alla andra kedjor, även det vanliga utbudet med den urtråkiga indelningen i färgglada flickkläder och dystrare pojkkläder, men de har oftast också en kollektion med plagg som passar alla barn.

Just nu har de en kampanj som de kallar I full blom. De blommiga mönstren är verkligen jättefina, åtminstone enligt en 70-talsnostalgisk förälder som jag.
Men, finns de där fina blommönstrena i pojk- eller "barn"modell? Nej naturligtvis finns de enbart i flickmodell (läs: olika varianter av klänningar).

Måste jag alltså köpa klänningar för att min pojkunge ska få ha blommiga kläder? (Inte nödvändigtvis mig emot men jag misstänker att det hindrar ganska många andra föräldrar därute från att klä sina pojkbarn i mönstrat.)

Nej, fram för könsneutrala modeller av tröjor och byxor, med mönster av alla möjliga slag, i alla möjliga färger. Låt variationerna bland barnkläderna vara så stora att alla smaker får plats!

Om Polarn o Pyret ska fortsätta såhär så har faktiskt varken jag eller pyret någon lust att vara deras polare längre.

Kalasklänning eller inte?

Det är kalastider nu. Häromveckan skulle min 5-åring gå på kalas. Barnen skulle gå tillsammans direkt efter förskolan. Följaktligen brydde vi oss mindre än vanligt om vilken kalas-utstyrsel det skulle bli tal om. Skönt, tänkte jag, och klädde barnet i helt vanlig byxa och tröja.

På väg till kalaset gick barnen vägen förbi oss (kalaset skulle vara på vår gata), dels för att hämta födelsedagsbarnets present, vilken vi såklart hade glömt skicka med. Min dotter bad mig också skicka ner hennes fin-skjorta. Hon ville gärna byta kläder innan kalaset, sa hon.

När hon kom hem berättade hon att hon och de andra barnen, 4 och 5 år gamla, hade haft en diskussion på förskolan innan det var dags att gå till kalaset. De andra barnen hade tyckt att hon måste byta kläder. Hon måste helt enkelt ha kalasklänning. Jag förstod det som att hon hade blivit arg och sagt att hon inte alls ville ha klänning utan tyckte det var mycket snyggare med byxor och skjorta. Hon tyckte att de andra varit dumma som sagt att hon måste ha klänning, när hon inte ville det.

Efteråt funderade jag över om hennes inlägg i diskussionen var en försvarsstrategi eller om det stämde att hon inte ville ha klänning. Jag visste inte om vi hade dragit det för långt och satt henne i en jobbig och onödig situation. Men jag tror ändå någonstans att det var bra. Vi hade ett långt prat efteråt om vikten av att få välja själv och inte bara göra som alla andra. Det kändes bra.

Igår var hon på kalas igen. I klänning den här gången.