måndag 27 december 2010

Över kaffekoppen där vid fikabordet berättade kollegan att de varit oroliga för sonen när han gick på dagis. "Ja, han lekte ju bara med tjejer. Vi tyckte att han behövde killar att leka med." Meningarna hängde kvar i mina tankar resten av dagen. Jag tolkade det som att de ansåg att han behövde vara bland killar och tuffa till sig. Oroliga för att han skulle hamna utanför.

Men vad blir en kille som helst leker med tjejer? En mes? Mobbad? Eller skulle han kanske rentav kunna bli en alldeles, alldeles.... välfungerande människa?

Vad är pojkighet? Och finns det bara ett sätt att vara pojke på? Svaret blir nog ja om man ser till hur killar i dagisålder ofta framställs - högljudda, bråkiga, fysiskt aktiva. Nej, svarar Anette Hellman som nyligen skrivit klart sin avhandling med titeln "Kan Batman vara rosa?". Hon påpekar att det inte alls är ovanligt med killar som är tysta, blyga; pojkar som gärna hänger i dockvrån lite för sig själva, som är stillsamma och leker med tjejer. Men det lyfts aldrig fram att detta faktiskt är vanligt, istället betonar man gång på gång att killar är högljudda och rörliga. De stillsamma killarna hörs och syns inte särskilt mycket, därför syns och hörs de inte heller särskilt mycket i beskrivningen av hur pojkar är. Och indirekt inte i beskrivningen av hur killar FÅR vara.

Det ligger på oss vuxna att låta barn vara de individer de är, släppa förväntningarna på hur killar och tjejer ska vara. Killar kan väl klä sig i svart och leka med bilar hur mycket de vill, och självklart kan väl tjejer bada i rosa och leka med dockor tills de storknar, men jag drömmer om en värld där vi inte låter förutfattade meningar om killar och tjejer hindra dem från att göra/vara något annat - om de vill. En tillvaro där vi inte begränsar vare sig barnen, oss själva eller andra vuxna omkring oss. En värld där förutfattade meningar synliggörs och förpassas dit pepparn växer.
En värld med fler än två, synnerligen smalspåriga alternativ.

tisdag 7 december 2010

TV om pojken som vill vara prinsessa

Det är inte ofta jag spontant känner att jag vill hylla de som producerar barnprogram. Men igår fick jag just en sådan känsla, i kombination med en stor gråtklump i halsen.

Kunskapspiraterna görs av UR och visas på måndagar kl. 17.30. Konstig tid för ett så bra program. Det borde sändas kl. 19. Målgruppen är 6-9-åringar och igår var det jag och min 7-åring som tittade, då programmet delvis handlade om olika rädslor, t.ex. rädslan att våga vara sig själv.

Vara vänner är en miniserie som ingår i Kunskapspiraterna och den här gången handlade det om Gabriel som ville spela prinsessa i skolpjäsen. Precis det som man skulle kunna befara händer när en pojke trotsar de rådande normerna. Jag satt på helspänn för att se hur regissören skulle reda ut detta. Och i mitt tycke lyckades det. Se själva! Filmen börjar ca 2 minuter in i programmet och pågår i ca 10 minuter.

Kunskapspiraterna - Vara vänner