fredag 16 april 2010

Mamma till mamma

Det finns så många fina ambitioner. Vad sägs om om en barnvaktssajt (hushållsnära tjänst i förklädnad)? Men vad sägs om namnet : Mamma till mamma, som enligt den manlige grundaren valts för att "det är lätt att komma ihåg, men pappor är givetvis också välkomna."
Vad är det som hela tiden, gång på gång, signaleras? Jo, omsorgen om barn är mammors angelägenhet. Men pappor får gärna vara med.

onsdag 7 april 2010

Arga Snickaren


Jag måste erkänna att jag gillar Arga Snickaren ( program på kanal 5). När han säger åt paren att de måste dela på arbetet både med barnen och med husbygget myser jag. Hur många gånger har man inte själv velat säga det sådär rakt ut till vänner, bekanta och främlingar?
Att såhär kan ni inte hålla på, ni måste ju dela på arbetet!

Men det bästa av allt är (så som programmet är klippt alltså) att alla bara; Ja, bra idé. JÄMLIKHET det ska vi prova!

tisdag 6 april 2010

På lekplatsen

Scen:
Jag är på lekplatsen med lillebror och storasyster. Mamman med jämnårig lillebror frågar:
"Hur gammal är hon?"
Jag svarar:
"9 månader".
Mamman vänder sig till storasyster:
"Är det din lillasyster?"
Storasyster:
"Nej, det är min lillebror."
Mamman:
Oj, åh nej! Förlåt! Jag visste inte, kunde inte se, förlåt...lillebror, ja visst, lillebror...

Fundering:
Borde jag redan vid frågan om hur gammal hon är, svarat: "Det är en pojke. Han är 9 månader."?? För mig fanns inte behovet av att rätta henne. Det spelar ingen roll om folk tror att han är en flicka. Det gör folk dagligen och stundligen. Men i och för sig, kanske har det en poäng. Hon kanske isåfall själv börjar fundera över varför hon etiketterade min son som flicka. Kanske drar det igång tankar om vad det är som styr hennes egna förutfattade uppfattningar om kön. Å andra sidan vill jag ju inte vara den som påpekar att kön är viktigt genom att rätta med "Det är en pojke!". För det är inte viktigt. Inte för honom, inte för mig och allra minst för främlingar på lekplatsen.