tisdag 22 december 2009

Skrattar bäst som skrattar sist

Lyssnade på ett radioprogram från 40-talet som handlade om hur flickor skulle skratta.

Inte för högt, inte brett och gnäggande. Inte fnissigt och löjligt.
Friskt och klingande skulle flickans skratt vara!

Visst är det hemskt?! Visst blir man förfärad över att man sa så, och att det sändes på radio.

Detta skulle aldrig hända idag. Att man pratar så öppet om de olika regler som gäller för pojkar/flickor. Idag vill vi gärna säga att alla har samma möjligheter. Att vi inte gör någon skillnad.

Men reglerna finns där. I smyg. Kanske märker vi dem först om vi går över den osynliga gränsen.

Flickan som leker för hårdhänt kommer att märka det. Flickan som tar för mycket plats i klassrummet kommer att märka det. Flickan som har många sexpartners kommer att märka det. Flickan som skrattar högt och gnäggande kommer att märka det...

lördag 19 december 2009

pappaprylar.se - ett eget rum för frustrerade shoppingpappor?

Jag såg en annons från pappaprylar.se och surfade in med vindens hastighet. I denna webbutikernas guldålder är förstås allting möjligt. Med en värld full av mammaaffärer, mammatidningar och mammaforum tyckte de två papporna att det var dags för den första barnbutiken riktad till pappor. Så här motiverar de sin affärsidé i en intervju:

"Pappor har varit föräldralediga länge, men alla reklamutskick om barn är till mammorna och det finns tusen tidningar för mammor och forum på nätet. Vi vill könskriga samtidigt som vi vill nå en köpstark målgrupp"

Så vad är det som pappaprylar.se har att erbjuda?
Jo, vi hittar det vanliga utbudet av prylar som anses behövas nu för tiden, men med ett urval som sammanfattas av design och kvalitet. En barnsäng för 7595 kronor är bara en av många mycket kostsamma produkter i butiken. Det är mer funktion än krimskrams. Det är mer hippt än mysigt. I kategorierna babymonitorer, barnvagnstillbehör, barn i bil finns det tekniska prylar och smarta innovationer. Inte så mycket kläder och annat blingbling.

Vid en snabb genusanalys av sortimentet, så lyfter jag på ögonbrynen åt skötväskorna av märket "Dadgear", som "har allt man kan förvänta sig av en skötväska utan att se ut som en". Okej. Pappor ska inte se ut som om de byter blöjor eller? Och under rubriken Bärselar hittar man just bärselar. Inte en enda bärsjal, som annars är så populärt idag. Vid närmare eftertanke. Det är faktiskt väldigt sällan jag ser pappor med dessa sjalar. Och nu får jag det bekräftat på pappaprylar.se. Bärsjalar verkar inte vara för män.

När jag kollar in de webshoparna som riktar sig till mammor, typ mamabarnshop.se och mammashop.se, så domineras sortimentet av produkter som har med graviditet och amning att göra, vilket därmed inte gör det så konstigt att de riktar sig till kvinnan. Men det faktum att det mesta som har med barns omvårdnad att göra är kopplat till mamman gör att jag kan förstå att många pappor (och mammor, inkl. mig själv) är frustrerade över detta. Frågan är om pappaprylar.se kan råda bot på den frustrationen?? Vilken funktion fyller den här shopen? Kanske kan man få nyblivna fäder med feta plånböcker att känna sig extra pappiga i ett alldeles eget rum med alldeles egen shopping? För inte sjutton handlar det här om "könskrig"?

fredag 18 december 2009

Gissa snippan?

På Universeum har de en aktivetet som heter Gissa snoppen, bilder på djursnoppar visas och de berättar om djuren och deras snoppar. Allmänbildning och fniss i en härlig blandning.

För visst kan man skratta åt snoppar!

Men snippor, får man skratta åt snippor?

Nej jag tror det är svårare att skämta med barnen om snippor. Att tjejer köns har fått ett namn är en stort framsteg. Men snippan är fortfarande lite hemlig och kanske helig.

Snippan vill också vara skoj! Dra ett snippskämt vid julbordet och återkom med reaktionen!

torsdag 17 december 2009

Pappor för individualiserad föräldraförsäkring

Dom kallar sig PIFF, papporna som är för en individualisering av föräldraförsäkringen, eller en individuell föräldraförsäkring, som jag egentligen tycker är ett bättre namn. Gruppen har bildats på Facebook och har på ett par veckor fått 34 medlemmar, varav ett antal är kvinnor.
Beskrivning:
Vi är pappor. En del av oss kanske inte har barn än, men då är vi potentiella pappor.
Vi tycker att det ojämställda uttaget av föräldraledighet (och den ojämställda fördelningen av föräldraansvar överhuvudtaget) är ett mansproblem. Varför väljer så många av oss män bort att ta hand om sina egna barn?
Vi menar att dagens föräldraförsäkring hjälper till att konservera ett system där män lägger över ansvaret för barn på kvinnor, och där kvinnor blir diskriminerade på arbetsmarknaden.
Vi anser att en individualiserad föräldraförsäkring är en nödvändig och effektiv reform


En pappa uttrycker lite motstånd till initiativet. "...för egen del hade det varit problematiskt eftersom jag tagit ut betydligt mer än hälften av föräldradagarna". Detta är ett argument som jag ofta möter när man diskuterar denna brännande fråga. Man har alla tänkbara argument som ligger på det personliga planet. Jag kan erkänna att vi inte heller hade gynnats av en individuell föräldraförsäkring, men hade det funnits en sådan hade vi ju fått gilla läget och anpassa oss efter den.
Just nu diskuteras detta flitigt på www.foff.se. Man måste bli medlem för att ta del av diskussionen. Jag önskar PIFF lycka till - initiativet är efterlängtat!

Saker andra föräldrar säger om biologi

Apropå att man påtalar att ens dotter sover bättre som bebis än vad ens son gjorde:

”Det är skillnad på pojkars och flickors sömn. Det där måste vara biologiskt.”

Strängt taget är vi samma människor som befolkade stenåldern. Hur logiskt är det att kvinnor skulle ha en biologisk predisposition för att sova bättre? ”Okej killar, kom ihåg att hålla lite extra vakt för rovdjuren nu. Ni vet att vi sover så djupt.”

Och hur hänger det här ihop med den seglivade myten om att en pappa kan sova igenom vilka bebisvrål som helst? Är det en biologiskt betingad egenskap som plötsligt spegelvänds vid en viss ålder?


Vad kul med en av varje!”

Ja, äntligen! Det hade varit så extremt tråkigt att ha två precis likadana barn. Men okej, en stor skillnad bjuder jag på: när jag byter blöja på min dotter är det viktigt att dra tvättlapparna framifrån och bakåt, och aldrig tvärtom.


”Pojkar älskar bilar och maskiner. De gillar saker som låter mycket. Det där är biologiskt.”

Bilar och biologi? Genetik och grävmaskiner? Det som lät på stenåldern var sånt man skulle akta sig för. Det verkar vara en halvdålig egenskap att stå kvar och stirra på saker som låter mycket. Åtminstone om man tänker på det naturliga urvalet.

måndag 14 december 2009

Barnets bästa VS föräldrars värderingar


Mer lucia...
Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har idag fått ett brev från ett bekymrat föräldrapar som inte vill låta sin son vara lucia på dagis trots hans längtan efter detta. De är också frustrerade över att personalen stöttar pojken i hans beslut. Dessutom menar de att "...Vi förstår att det finns moderna tankegångar kring könsroller, men lucia är ändå en tradition. Hur ska den kunna föras vidare till kommande generationer om man experimenterar på detta sätt?"
Tack och lov tar också kvällstidningsexpertisen barnets parti och menar att "Ett barn i förskole­åldern kan inte förstå vilka ritualer som är heliga och varför. Om pojken upplever att han är fin som lucia är det viktigare att låta hans känslor styra än att följa föräldrarnas värderingar."

Läs hela artikeln här!

Läs också Daniel Pernikliskis krönika där han undrar "vem vill vara en mesig stjärngosse i skymundan, när man kan stå i fokus med hela huvudet fullt med elljus?"

torsdag 10 december 2009

Lucia, normernas drottning


Jag minns fjolårets "debatt" om Freddy i Motala som inte fick lov att vara lucia, trots att skolan röstat fram honom. Väntar på årets bidrag av luciadiskriminiering. På vår skola får de små barnen vara vilken karaktär de vill i luciatåget, vilket förstås inte betyder att några pojkar är lucior, men det begränsar åtminstonde inte antalet flicklucior och det förekommer inte några stenåldriga omröstningar. Bland sjätteklassarna får man anmäla sitt intresse för den enda luciaposten och denna lottas sedan ut. Det är väl helt okej.
Från förra årets lucia hittar jag den här upprörande notisen i Aftonbladet av Ann Charlott Altstadt. Skribentens sexåriga son fick inte lov att vara lucia, för skolan kunde inte ta ansvar och garantera barnets säkerhet och trygghet om han gjorde denna könsrollsöverträdelse. Altstadt skriver: Men vem tar ansvar för att min son inte ska tvingas växa upp till snaggad, combatfärgad ”jävla bög”-brölare för att känna sig skyddad av normerna?

tisdag 8 december 2009

Kalle som lucia - blivande kioskvältare?

Jag är inte jätteförtjust i böckerna från Sagolikt förlag. Förlaget i sig och dess ambition är jag överförtjust i - att bryta ner normer och uppmana till kritiskt tänkande. Men böckerna går liksom inte in. Prinsessan Kristalla, av Skåhlberg och Dahlquist, har ett viktigt tema som sällan syns i barnlitteraturen, men på något vis är det övertydligt. Bilderboksformatet stämmer heller inte med innehållet, som snarare är en text för en kapitelbok, vilket stör mig. Och i ärlighetens namn står jag inte riktigt ut med Dahlquists illustrationer. Ambitionen och temat i boken får högsta betyg av mig, men det konstnärliga och litterära håller inte riktig måttet.
Kalle med klänning var den första boken om Kalle och nu får vi möta honom igen, i Kalle som Lucia och den här boken tror jag fyller ett hål. Eller inte bara tror, det är ett faktum. Boken är nämligen slutsåld på Bokus (finns på Adlibris än så länge).

Jag har haft glädjen att ha barnen på en förskola där både pojkar och flickor provat att ha olika roller i luciatåget utan att det någonsin anmärkts på. Det har varit luciagossar och stjärnflickor i en skön mix. Men visst finns det pojkar därute som drömmer om att bära kronan men inte vågar be om det eller kanske rent av inte tillåts. För dem är Kalle som lucia en viktig bok. Och Sagolikt bokförlag är trots allt ett mycket viktigt bokförlag.

Artikel från Uppsala Fria tidning om Sagolikt bokförlag

torsdag 3 december 2009

Bra barnböcker att lägga under granen


Det skrivs många barnböcker nu, som tagit fasta på att främja mångfald och överträda traditionella könsroller. Senast igår recenserades i GP en liten fin bilderbok från Vombat förlag - Kim och Skrutten av Sara Frimodig och Sara Berg. I boken är huvudpersonen ett barn som ska bli storasyster. Familjen består, förutom barnet, av två mammor. Men detta är inte temat, utan bokens fokus ligger på det blivande syskonskapet. Vombat har fler böcker som rekommenderas, t.ex. Familjeboken, som beskriver familjeformer bortom normerna.
Sedan några år finns ju bokförlagen VILDA och OLIKA, som nu slagit ihop sig. Deras små bilderböcker kan man fylla hela julstrumpan med! Och skyndar man sig kan man hitta ett par av titlarna på Lindex av alla ställen. Kan stå lite undanskymda vid kassan, men kostar blott 19 kronor!

torsdag 26 november 2009

Twilight - för vem?

Jag frågade i förbifarten om min tolvårige son var intresserad av att läsa Twilight-böckerna. Det var nån gång i somras. Han såg besvärad ut och det förvånade mig. Han har nämligen sällan ratat en bok. Det mesta går ner. Jag frågade förstås varför han inte var intresserad, eftersom resten av världens tolvåringar verkar tycka dom är grymma. Han kunde inte svara mer än att han inte tyckte dom verkade bra...
Detta var innan jag visste att Twilight-serien riktar sig till tjejer. Jag hade missat både recensionerna och debatten. När detta gick upp för mig köpte jag den första boken och gav den till sonen på hans födelsedag (respektlöst kan tyckas, men jag var bara tvungen att se hur det skulle falla ut!). Han verkade ha glömt vårt samtal från i somras, men boken blev liggande.
Så blev han sjuk och en av dagarna tillbringade han ensam hemma. När jag öppnade dörren stod han med blossande kinder i hallen med boken under armen. "Jag har läst halva mamma! Den är skitbra!"
Twilight-serien står inte för kvalitet, det har jag nu läst mig till. De står för skräplitteratur, med onyanserade karaktärer och fullt av klichéer. Likt många av de böcker jag själv läste som 12-åring, då det kittlande behovet av att läsa om kärlek och erotik infann sig.
Men att min son nu kryddar sin läsning med en smaskig kärleksroman som så tydligt riktar sig till tjejer, det gör mig bara nöjd. För visst behöver våra pojkar kärleksromaner, hur klichémässiga de än kan tyckas vara...