Föräldramöte del 2

Det är svårt att behöva erkänna att jag aldrig kom iväg på det där föräldramötet. Tack och lov finns en förälder till som tyckte att saken var viktig och tog min plats, trots att det var min tur.
Med hänvisning till den lapp som alltså är uppsatt vid ingången till klassrummet* frågade således fadern hur detta "genustänk" praktiseras. Nja, personalen har skickats på seminarium för att lära mer om detta synsätt, men det "har inte blivit så mycket sen". MEN, de är gärna öppna för förslag! OK. Här gäller det att inte deppa ihop, utan att se det som en invit. Frågan är vad de vill ha förslag på, kanske litteratur eller fortbildning? Hur som helst, jag tänker gå med i skolans föräldraförening och driva frågan i direktkontakt med skolledningen. Det är nog enda vägen att gå.

* Bilden föreställer två kvinnliga pedagoger, där den ena är i färd med att klä på sig herrkläder. Den ena säger "I morgon är det din tur att vara Bengt". Undertexten är "Det är svårt att jobba för jämlikhet när männen är få". Den vanliga begreppsförvirringen. Jämlikhet, jämställdhet... Suck. Och genus i skola/förskola handlar om att få lika många manliga pedagoger som kvinnliga??

Föräldramöte del 1

Ikväll är det dags. Det är min tur att gå på föräldramöte. Jag har laddat i flera månader. Nu ska det ske. Jag ska be personalen berätta om sitt "genustänk".

Det är nämligen så, att utanför klassrumsdörren sitter en lapp där det står just detta. "Visst har vi genustänk" står det. Under texten har någon saxat en seriestrip där kontentan är att eftersom Benny jobbar här och kan ha klänning, typ, så är vi genusmedvetna. Jag har jagat upp mig sedan barnet började i förskoleklassen där i höstas. Jag förstår ju att det är ett skämt, dessutom ett internt skämt. Men för mig, som tycker att genusfrågor är bland det viktigaste som finns, blir det ett hån varje gång jag ser den där lappen.

Dessutom har jag betraktat både barn och personal med detta perspektiv och jag är bekymrad. Det verkar nämligen inte finnas ett uns av "genustänk". Det är svårt att välja ett enda exempel för denna korta form av textpublicering. Men låt mig berätta om första skoldagen. Mitt barn, av flickkön, möts av pedagogen. I hennes grupp går, vet vi sedan tidigare, fem pojkar och tre flickor. Bemötandet blir "Då ska vi se, ja, Emma kommer inte förrän på fredag, men Sonja är här, kom ska jag presentera dig för henne!"
I min värld visar pedagogen tydligt att min dotter förväntas ansluta sig till gruppen "flickor". Pojkarna var inte ens i sammanhanget värda att bli presenterade.

Detta var som sagt bara ett exempel.
Och ikväll är det alltså dags. Tjuren vid hornen. Varför är det så svårt?? Kanske för att jag för fem år sedan ställde samma fråga, och för tre år sen och för ett och ett halvt år sen. Och den uppgivenhet som följer är alltid så tung att bära.
Fortsättning följer...