fredag 29 januari 2010

"Mamma, det är en sak...

...på gympan igår...så kände jag mig lite..."
"Lite vadå?"
Hon ligger i sin säng och vi har just sagt godnatt.
"Lite tjock".

Hon är inte tjock. Hon har en liten putig mage. Helt i sin ordning.

"Jag vill vara smal, som Emma. Det är så fint."

Och jag känner en maktlöshet ramla över mig, där jag står i dörröppningen och tittar på min unge med en mun utan framtänder. Hon är sex år. Hon är på väg att bli stor, med allt vad det innebär. Hon har redan förstått hur en kvinna förväntas se ut. Vad hon förväntas göra, säga, vara. Och för varje dag kommer normer och förväntningar att fortsätta präntas in i henne. Och plötsligt känns föräldraskapet tungt.

tisdag 26 januari 2010

Föräldramöte del 2


Det är svårt att behöva erkänna att jag aldrig kom iväg på det där föräldramötet. Tack och lov finns en förälder till som tyckte att saken var viktig och tog min plats, trots att det var min tur.
Med hänvisning till den lapp som alltså är uppsatt vid ingången till klassrummet* frågade således fadern hur detta "genustänk" praktiseras. Nja, personalen har skickats på seminarium för att lära mer om detta synsätt, men det "har inte blivit så mycket sen". MEN, de är gärna öppna för förslag! OK. Här gäller det att inte deppa ihop, utan att se det som en invit. Frågan är vad de vill ha förslag på, kanske litteratur eller fortbildning? Hur som helst, jag tänker gå med i skolans föräldraförening och driva frågan i direktkontakt med skolledningen. Det är nog enda vägen att gå.

* Bilden föreställer två kvinnliga pedagoger, där den ena är i färd med att klä på sig herrkläder. Den ena säger "I morgon är det din tur att vara Bengt". Undertexten är "Det är svårt att jobba för jämlikhet när männen är få". Den vanliga begreppsförvirringen. Jämlikhet, jämställdhet... Suck. Och genus i skola/förskola handlar om att få lika många manliga pedagoger som kvinnliga??

torsdag 21 januari 2010

Föräldramöte del 1

Ikväll är det dags. Det är min tur att gå på föräldramöte. Jag har laddat i flera månader. Nu ska det ske. Jag ska be personalen berätta om sitt "genustänk".

Det är nämligen så, att utanför klassrumsdörren sitter en lapp där det står just detta. "Visst har vi genustänk" står det. Under texten har någon saxat en seriestrip där kontentan är att eftersom Benny jobbar här och kan ha klänning, typ, så är vi genusmedvetna. Jag har jagat upp mig sedan barnet började i förskoleklassen där i höstas. Jag förstår ju att det är ett skämt, dessutom ett internt skämt. Men för mig, som tycker att genusfrågor är bland det viktigaste som finns, blir det ett hån varje gång jag ser den där lappen.

Dessutom har jag betraktat både barn och personal med detta perspektiv och jag är bekymrad. Det verkar nämligen inte finnas ett uns av "genustänk". Det är svårt att välja ett enda exempel för denna korta form av textpublicering. Men låt mig berätta om första skoldagen. Mitt barn, av flickkön, möts av pedagogen. I hennes grupp går, vet vi sedan tidigare, fem pojkar och tre flickor. Bemötandet blir "Då ska vi se, ja, Emma kommer inte förrän på fredag, men Sonja är här, kom ska jag presentera dig för henne!"
I min värld visar pedagogen tydligt att min dotter förväntas ansluta sig till gruppen "flickor". Pojkarna var inte ens i sammanhanget värda att bli presenterade.

Detta var som sagt bara ett exempel.
Och ikväll är det alltså dags. Tjuren vid hornen. Varför är det så svårt?? Kanske för att jag för fem år sedan ställde samma fråga, och för tre år sen och för ett och ett halvt år sen. Och den uppgivenhet som följer är alltid så tung att bära.
Fortsättning följer...

torsdag 14 januari 2010

Jämställdhetsbonusen knäckte mig ikväll

Jag gjorde det. Jag gick in på fk.se och började sätta mig in i jämställdhetsbonusen. I två timmar har jag nu med hjälp av planeringsverktyget försökt att uppnå maximal bonus. Och jag fattar ingenting. Känner mig beredd att skita i hela grejen.

Nån som hunnit ta ut bonusen? Nån som orkar bry sig? Kollar man runt så verkar det inte som att bonusen fått något genomslag för jämställdheten. Och vem trodde det? Enligt Försäkringskassan är intresset för bonusen svalt. Är det för krånglet? Eller är det för ett fortsatt ointresse av den ena föräldern att ta ut hälften av föräldradagarna?
"Förvånade pappan" bloggar om sin irritation.

tisdag 12 januari 2010

Kall statistik och varma tips, om jämställdhet och feministiskt föräldraskap

Tips för er som bor i Göteborg! Ingår i diskussionsserien "Har hon rätt?", ett samarbete mellan Unifem, Resurscentra och ABF.
Hela programmet

14 april 2010 
Myten om den jämställda familjen.  Kvällen inleds med ”Bitterfittan Airlines”, en monologpjäs om jämställdhet, kärlek och föräldraskap, fritt efter Maria Svelands roman Bitterfittan. Med Sofia Wärngård Lang. Därefter följer diskussion kring könsroller i hemmet, ledd av Eva Lindholm, Forum för feministiska föräldrar och Gösta Zachrisson, Män för jämställdhet. Kall statistik och varma tips om hur vi kan gå vidare.  Entré 40:-, begränsat antal platser.

måndag 11 januari 2010

Helgerna ur genusperspektiv

Måste bara dela med mig av helgernas eftersmak. Tre grejor som jag inte kan släppa, med bara två dagar kvar till tjugonde knut.
Ett. Flickbarnet inser att pojkbarnet fick fler julklappar (jag kontrollräknade och ja, hon hade rätt), den logiska kommentaren, men hur kan tomten göra så, han är ju snällast i världen? Jag lovar att ta ett allvarligt snack om patriarkatet med den gamle röde till nästa år.
Två. En tämligen vuxen man i min närhet får snapsglas med nakna damer på i julklapp....2009. De lämnas till välgörenhet innan jag inser att glasåtervinningen hade varit det enda rätta.
Tre. En annan minst lika vuxen, om vi räknar år, man delar med sig av en glad julhälsning, tomtefar får en avsugning av Anna Anka, nej det var det inte men väl en blondin med mycket små trosor. Vad hade varit rätt kommentar här? Jaha, du föredrar oralsex?

Inför 2010 önskar jag mig, förutom en revolution, exakt lika många julklappar till alla, mer queera julhälsningar och vinglas utan pynt.

söndag 3 januari 2010

PinkStinks - not

Kampanjen "PinkStinks" provocerar mej med sitt val av kampanj-namn. Kanske för att jag själv under en period valde att i stort sett helt bojkotta den rosa färgen när det gällde min egen dotter. Men det känns liksom också som att jag minns det där från min egen skolgång. "Rosa är töntigt." "Rosa är en tjej-färg."

Kampanjen vill peppa tjejers självkänsla och forma ett alternativ till "the culture of pink", vilken anses sätta utseende framför hjärna. Jättebra. Men ärligt: "PinkStinks"? Namnet provocerar säkert inte bara mej eller människor med liknande åsikter utan även dem som inreder sina hem med rosa fluff och rosetter.

Alternativet till "PinkStinks" är ett projekt som går under namnet "cool to be me". Ok, så jag är cool om jag väljer bort rosa då. Det är liksom först då jag som flicka kan vara mej själv. Nej, även om syftet är gott så irriterar det mej. För mej bidrar hela grejen bara till någon sorts lust att jävlarimej bevisa att rosa inte alls stinker, att rosa i själva verket bara står för det vi själva lägger i det och att säga att rosa stinker är lite som att bajsa feminismen i ansiktet. För flickor i vår kultur väljer gärna rosa. Många pojkar kanske också vågar välja rosa om vi vuxna inte väljer en traditionell macho-retorik.

Kolla gärna in vad PinkStinks kampanjar för! Tanken är god men namnet stinker...

fredag 1 januari 2010

Mera PIFF åt folket!


Nu har PIFF, Pappor för individuell föräldraförsäkring, en egen hemsida på http://piff.nu utöver gruppen på Facebook.
Dessutom har David Norlin, initiativtagare till PIFF, synts i tidningar och hörts på radio under den senaste veckan.

Dagens eko - 27 dec 2009
Studio ett, P1 - 28 dec 2009
Expressen - 28 dec 2009
Tidningen Dagen - 27 dec 2009

Jag är inte ett dugg förvånad över medias intresse. Pappor som tar ett feministiskt initiativ är fortfarande exotiskt. Vi lär höra mer av och om dem!