lördag 5 mars 2011

Allt hänger ihop

"Hon betonar att hon inte har något emot att flickor har rosa prinsessklänningar om de vill det, men barn ska inte behöva känna förväntningar på grund av sitt kön.
- När vi får barn så kan vi som föräldrar göra så otroligt mycket för att våra barn ska bli jämlika personer. Många tar inte vara på den möjligheten. Det finns viktigare saker tycker de när jag pratar barnkläder. Men allt hänger ihop, kläderna är en del och att jag brinner för det här betyder inte att jag struntar i vad som händer i Libyen. Kläder är viktiga, de avgör hur vi blir bemötta och skapar förväntningar, säger Nina Ruthström." (obs. min fetstil)

Läs hela intervjun med Nina Ruthström på helagotland.se.

Läs även artikeln där Lindex bemöter kritiken. Nja eller nä, de rapar det vanliga standardsvaret: "- Vi har valt olika avdelningar för pojk- och flickkläder, därför att våra kunder söker på det sättet."

Jag har fått liknande svar då jag till exempel efterfrågat möjligheten att på nätsajter (t ex KappAhl, där man visserligen kan se alla plagg i kategorin Baby, men bara upp till storlek 86) söka bland alla plagg, men uppdelat efter storlek eller efter färg. Ytterst sällan finns möjligheten att söka bland ALLA barnkläder.

Här är svaret jag fick från KappAhl: "KappAhl har valt en indelning av kläder som underlättar för merparten av kunderna att enkelt och snabbt hitta vad de söker."

Det som alltid förundrat mig när jag framfört kritik till butiker (vad det än må gälla) är hur de egentligen kan veta hur kunderna letar och vad kunderna vill ha.

Jag köper ofta kläder på flickavdelningen till min son, hur syns det i statistiken? Hur ska eventuella butiksanalytiker kunna se att jag letar efter kläder på båda avdelningarna, och hur ska de veta att jag som deras kund blir irriterad av deras uppdelning, om jag inte framför det till dem? Och hur många missnöjda kunder tar sig tid att framföra sina åsikter till den det berör?

Om butikerna skulle sluta att styra in oss kunder på detta sätt, skulle de ju kunna nå en helt ny kundkrets.

Jag upprepar, och kompletterar, Nina Ruthströms ord: "Kläder är viktiga, de avgör hur vi blir bemötta och skapar förväntningar". Förväntningar som begränsar våra barn. Och i längden begränsar oss alla.

Tänk om barn i första hand kunde få vara just barn.

Då kanske de sedan växer upp och blir, i första hand, människor.

5 kommentarer:

  1. Tack för ditt mail.
    Jag observerade ditt upprop i Aftonbladet, bloggade om det och skrev naturligtvis under det.
    Så jävla tråkigt att du blivit utsatt för näthat. Det har jag med. Men jag tar inte illa vid mig. Däremot suger jag åt mig ordentligt när jag får stöd och uppmuntran från dig t.ex. Tack!
    Jag kommer självklart from nu prenumerera på sin blogg.

    SvaraRadera
  2. Jag har precis fått en dotter och säger bara tack och lov att jag och hennes moster och morbror gillar att sy. Då är det enkelt att slippa fastna i något ofrivilligt fack. Sen att hon upprepade gånger tas för pojke de dagar hon varken har något rött eller rosa på sig det kan vi leva med:)

    På mitt Coop lyckades jag i alla fall genomföra en liten förbättring, förr var skorna märkta med "flickskor" för röda/rosa/lila och "pojkskor" för de i mörka färger men exakt samma modell. Efter att ha pratat med personalen står det nu alltid barnskor. Det är ju inte så att de som vill köpa rosa skor inte hittar dem för att de inte är flickmärkta var mitt argument. Verkar som att det bet denna gång i alla fall:)

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet! Jag handlar från båda avdelningarna på klädaffärerna. Det märks inte i någon statistik. Jag söker efter storlek, inte efter kön.

    SvaraRadera
  4. Ni svenskar är verkligen sjuka i huvet. Jag fattar inte att ni får bli föräldrar ens!
    Ni hittar på ena sjukare ideerna än den anda! Var fan får ni allt ifrån???

    Jag kommer inte låta mina barn umgås med svenska barn I alla fall tack för att ni övertygade mej om det nu!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att argumentet att kläder är viktiga för de avgör hur vi blir bemötta är ganska otäckt. Det är ju just det kvinnor i "utmanande" kläder I alla kulturer i alla tider har fått höra när de blivit våldtagna eller sexuellt trakasserade. Och nu skulle det helt plötsligt inte bara vara acceptabelt att kläder avgör hur vi blir bemötta utan dessutom något vi som feministiska föräldrar ska anpassa oss till???
    Nej, jag tror inte att någon feministisk förälder skulle råda sin 12-åriga dotter att inte gå på stan i linne och avklippta jeans på sommaren för att slippa bli tafsad på eller slippa få sin kropp högljutt kommenterad och rescenserad. Men har hon hela sin uppväxt (och kanske fortfarande, om det finns småsyskon därhemma) hört föräldrarna poängtera då de pratar med varandra
    eller sina vänner om hur viktiga barnens kläder är för hur de blir bemötta är det väl självklart att hon blir mer eller mindre påverkad av det? Att skuldbelägga sig själv för att hon visat för mycket hud ligger förmodligen nära till hands ändå. Föräldrarnas självklara uppgift är att poängtera att hon har rätt att bli respektfullt bemött överallt oavsett vad hon har på sig. Men hur trovärdigt blir det om hon ständigt hört föräldrarna säga (om än inte till henne utan till varandra eller andra vuxna) att kläderna är oerhört viktiga för hur vi blir bemötta och att det därför är oerhört viktigt vilka kläder vi har? Upphör denna sanning automatiskt vid någon viss ålder? Vilken isåfall? 7? 9? 12?
    Min dotter har aldrig någonsin hört och kommer aldrig någonsin få höra mig säga att det är viktigt vilka kläder vi har eftersom vi blir bemötta efter kläderna, då skulle jag ju medverka till att reproducera unkna, patriarkala och allmänt utseendefixerade normer. I skenet av det vidriga överfallet mot den gravida kvinnan som bar hijab känns det extra viktigt. Däremot bör förstås alla barn få tillgång till alla färger på kläder och inredning för att kunna välja fritt på riktigt, men det är något annat. Det handlar ju inte om att anpassa sig efter normer man inte accepterar utan om att ge barn 100 valmöjligheter istället för två.

    SvaraRadera