torsdag 8 juli 2010

De osynliga

Läste precis en artikel i DN vars rubrik på förstasidan var: Kvinnovåldet fortsätter att öka. När man kommer till själva artikeltexten är rubriken istället "Fler fall av våld i nära relationer". Sedan kan man läsa att "det kan handla om unga tjejer, ensamma kvinnor eller kvinnor med barn."

Man får känslan att våldet mot kvinnor är något som bara drabbar dem, en siffra som oförklarligt ökar eller minskar, ungefär som antalet soltimmar. Och de som står i fokus är offren för detta som bara händer - kvinnorna. De "flyr fysiskt våld och misshandel i hemmet". Allvarligt talat, det låter ju ungefär som om det de flyr från satt i själva hemmet - i stil med mögel eller kackerlackor.

Ingenstans i artikeln pratas det om den som slåss. Nej, det är som om det inte fanns en tänkande och handlande människa bakom våldet. Någon som väljer att plåga, skada och ibland mörda en person han har en relation med, och kanske har skaffat barn tillsammans med.

Snälla, sluta prata/skriva om "kvinnovåld", när det handlar om mansvåld! Avslutningen får bli konstruktiv, med ett förslag till bättre rubrik: Männen använder mer våld.

1 kommentar:

  1. Aaaargh, ja! Sådär är det när det gäller våldtäkter också. Man pratar om att fler kvinnor blir utsatta för våldtäkt, och så pratar man om vad kvinnor gör/kan göra för att känna sig säkra (ha mobilen i handen, ta väl upplysta vägar etc) men man verkar helt glömma att det faktiskt finns en förövare i brottet. När Hagamannen härjade, exempelvis. Då var det ett oändligt tjat på hur tjejer kunde skydda sig själva. Media glömde visst bort att Hagamannen var en människa som folk förmodligen kände. Saknar hela tiden vad KILLAR gör för att förhindra sånt här. Pratar man med varandra? Vågar man säga ifrån när folk verkar ha taskig kvinnosyn?

    Den här bloggen bokmärker jag.

    SvaraRadera