torsdag 27 maj 2010

Föräldravårdscentralen eller?

Tydligen har centerkvinnorna föreslagit att mödravårdscentralen ska byta namn till föräldravårdscentralen. Ett insiktsfullt blogginlägg om detta har Linus Fremin skrivit. Och sluta inte läsa Linus efter det inlägget! Han är i mitt tycke en av de bästa skribenterna i bloggosfären! Och kanske en av de bättre människorna över huvud taget.

måndag 24 maj 2010

Konsten att köpa ett par jeans i stl. 74 centilong

Idag blev jag påmind om en händelse som jag var med om när jag stod i kön på Polarn och pyret för några år sedan. Pappan framför mig vädjade till kassörskan om råd - kunde verkligen hans son ha de där jeansen han just tänkte betala? Kassörskan såg frågande på honom, det var ett par helt raka, blå jeans med resår i midjan i stl. 74. Ja, det finns väl ingen "flickig" detalj på, undrade han? Hon skrattade då och försäkrade att de där jeansen fungerade lika bra på båda könen.
Ja ja, sedan dess har barnkläder och kön diskuterats och avhandlas, uppmanande brev till klädkedjorna har skrivits, könsneutrala kollektioner har letat sig in i de vanligtvis så könade butikskedjorna. Men ändå.

Idag på H&M såg det ut som vanligt. Det blev en klänning till den allra första skolavslutningen. Och vi ställde oss i kön. Mamman framför, med bäbis i stl 74 vänder sig plötsligt mot mig och utbrister: Dom är väl inte för flickiga??" Möjligen kom mitt svar lite för fort och lät lite för högt. Möjligen förstod hon på betoningen av mitt "NÄÄÄEEJ!!! att frågan hon ställt gällande ett par raka, blå jeans i stl. 74, kanske inte var helt genomtänkt. Hon cashade in och gick.
Bild från webbklädbutiken ecoloco som enligt sig själva säljer ekologiska barnkläder som i största mån är unisex.

tisdag 18 maj 2010

50 år och fri?

Jag umgicks under helgen som gick med ungdomar i 12-årsåldern på ett relativt otvunget sätt. Vi kom att prata om en gammal ploj-grej som jag brukar köra ibland. Den går ut på att jag sedan jag var runt 20 har odlat en idé om att jag ska åka Finlandsbåten när jag fyller 50 om jag är singel. För att ragga.

De två flickorna som var med och pratade om detta var klart förvissade om att jag i så fall definitivt behövde skaffa långt hår. För det gillar killar.

Jag kände med ens hela tyngden av den här satans historiken av ett konstant anpassande av mitt yttre för att passa andras tycke och smak ramla över mig igen. Herre gud, sådär har jag tänkt. Under större delen av mitt liv.

Jag gjorde klart för dem att på den där resan är det jag som väljer.

torsdag 13 maj 2010

Birgitta Ohlsson vs David Cameron

"Storbritanniens nya premiärminister ska bli pappa! Men herregud hur ska det gå för honom att styra ett land i kris samtidigt som han ska vara pappaledig? Han kommer ju att vara borta från politiken i minst ett och ett halvt år, är det verkligen rimligt att han är premiärminister under just denna känsliga tid i barnets liv? Barnet behöver ju sin pappa!"

Tänk om man hade läst eller hört detta från något som helst håll nu när de konservativa vunnit valet i Storbritannien? Det hade varit roligt. Men högst osannolikt.

Det blev en massa skriverier när Birgitta Ohlsson blev EU-minister trots att hon ska få barn nästan direkt när hon installerat sig på posten. Varnande fingrar höjdes från alla möjliga håll. "Hur kan hon göra något sådant? Hon kommer att ångra sig! Hon väljer bort det viktigaste i livet."

Men väljer bort något gör förstås inte herr premiärminister. Han är familjefar och en sådan förväntas dra in stålar (särskilt som han ju är medlem i det konservativa partiet) och inte hänga hemma och torka barnrumpor.

Det är verkligen absurt hur olika blivande mammor och blivande pappor uppfattas i arbetslivet. Även om det inte sägs rakt ut framgår det tydligt vad den generella åsikten är.

När Eva Sternberg skriver en kritisk krönika om Birgitta Ohlssons val av uppdrag, då går det åtminstone att bemöta. Och det blir tydligt för många att Sternberg kommer från en annan tid (och planet?). Men de flesta människor säger inte vad de tycker rakt ut. Och det är det som är det värsta, det osagda, det tänkta. För det är så svårt att bemöta.

onsdag 12 maj 2010

Dålig förebild

-Mamma, i Kalle och Chokladfabriken är det ett barn som kan boxa ner alla vuxna helt själv.
-Oj, han måste vara stark.
-Hon, mamma. Det är en tjej.

Ajajaj. Tänk vad svårt det är att frigöra sig från förutfattade meningar om kön. Här spelar väl också de förutfattade meningarna om barnfilm in. Men ändå.

tisdag 11 maj 2010

Mamma tjänar mer om pappa är hemma...

Det kommer fler och fler argument för en jämställd föräldraledighet och fenomenet undersöks ur olika perspektiv. Oftast handlar det om ekonomiska aspekter, eftersom påståenden om att en delad föräldraförsäkring är bra för barn och föräldrar för många inte verkar räcka som argument. Nu senast visar en avhandling i nationalekonomi hur ett jämnt uttag av föräldraledigheten påverkar människors framtida löner. Forskaren har bl.a kommit fram till att:
När en pappa väljer att ta ut sextio i stället för trettio föräldradagar ökar mammans framtida inkomst med i genomsnitt sju procent.

Om pappan är hemma en månad ”extra” under normala arbetsperioder ökar mammans framtida inkomst med tio procent. Kvinnornas inkomster gynnas om papporna tar ut ledighet vid andra tider än under sommaren och kring jul.

För mamman har det stor roll om pappan tar ut mer föräldraledighet, det betyder mycket för hennes framtida inkomster. När det gäller pappor finns inte motsvarande samband, deras lön påverkas alltså inte av hur mycket mamman är hemma.

Hela artikeln i DN

fredag 7 maj 2010

Ge mig en vettig feminist!

Ibland invaggas jag i tron att jag och den där andra personen som jag nyss pratat med säkert tänker likadant i alla frågor bara för att vi lyckats hålla med varandra om något. Varför ramlar jag alltid i den fällan? Jag tänker "åh, den personen är nog dessutom medveten om genus och stör sig säkert på samma saker som jag gör" och så hör jag min röst gå igång på något hett ämne, typ "Så jobbigt könskonservativ den där läraren till våra barn är".
I det här fallet blev mottagaren så provocerad att hon inte kunde dölja det. Hon var av motsatt åsikt. Hon tyckte att det var jättebra att hennes "pojkflicka" äntligen börjat ta på sig rosa kläder och börjat lugna ned sig med pyssliga aktiviteter, istället för att alltid flänga runt och klättra i träd. Hon gav läraren cred för att hon lyckats utveckla hennes "flickiga" sidor.
Jag sätter utflyktskorven i halsen och skvalpar ut varm choklad på skorna och inombords skriker jag: Ge mig en vettig feminist! Nu!

Feministiska föräldrar är trösterika.

lördag 1 maj 2010

Är blommigt inget för pojkar?

Häromdagen fick jag ett mail från Polarn o Pyret som jag vanligtvis gillar för att de brukar ha en del plagg med roliga könsneutrala mönster. Visst har de, liksom alla andra kedjor, även det vanliga utbudet med den urtråkiga indelningen i färgglada flickkläder och dystrare pojkkläder, men de har oftast också en kollektion med plagg som passar alla barn.

Just nu har de en kampanj som de kallar I full blom. De blommiga mönstren är verkligen jättefina, åtminstone enligt en 70-talsnostalgisk förälder som jag.
Men, finns de där fina blommönstrena i pojk- eller "barn"modell? Nej naturligtvis finns de enbart i flickmodell (läs: olika varianter av klänningar).

Måste jag alltså köpa klänningar för att min pojkunge ska få ha blommiga kläder? (Inte nödvändigtvis mig emot men jag misstänker att det hindrar ganska många andra föräldrar därute från att klä sina pojkbarn i mönstrat.)

Nej, fram för könsneutrala modeller av tröjor och byxor, med mönster av alla möjliga slag, i alla möjliga färger. Låt variationerna bland barnkläderna vara så stora att alla smaker får plats!

Om Polarn o Pyret ska fortsätta såhär så har faktiskt varken jag eller pyret någon lust att vara deras polare längre.