"Storbritanniens nya premiärminister ska bli pappa! Men herregud hur ska det gå för honom att styra ett land i kris samtidigt som han ska vara pappaledig? Han kommer ju att vara borta från politiken i minst ett och ett halvt år, är det verkligen rimligt att han är premiärminister under just denna känsliga tid i barnets liv? Barnet behöver ju sin pappa!"
Tänk om man hade läst eller hört detta från något som helst håll nu när de konservativa vunnit valet i Storbritannien? Det hade varit roligt. Men högst osannolikt.
Det blev en massa skriverier när Birgitta Ohlsson blev EU-minister trots att hon ska få barn nästan direkt när hon installerat sig på posten. Varnande fingrar höjdes från alla möjliga håll. "Hur kan hon göra något sådant? Hon kommer att ångra sig! Hon väljer bort det viktigaste i livet."
Men väljer bort något gör förstås inte herr premiärminister. Han är familjefar och en sådan förväntas dra in stålar (särskilt som han ju är medlem i det konservativa partiet) och inte hänga hemma och torka barnrumpor.
Det är verkligen absurt hur olika blivande mammor och blivande pappor uppfattas i arbetslivet. Även om det inte sägs rakt ut framgår det tydligt vad den generella åsikten är.
När Eva Sternberg skriver en kritisk krönika om Birgitta Ohlssons val av uppdrag, då går det åtminstone att bemöta. Och det blir tydligt för många att Sternberg kommer från en annan tid (och planet?). Men de flesta människor säger inte vad de tycker rakt ut. Och det är det som är det värsta, det osagda, det tänkta. För det är så svårt att bemöta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Kommer inte rösta på Birgittas parti, men jag kommer att stötta hennes syn på föräldraskapet all the way.
SvaraRaderaSå Birgittas syn är något ni ställer upp på? Att vara föräldraledig en månad och sedan lämpa över allt på partnern?
SvaraRaderaOk, tack för informationen att ni inte vill ha kvoterad fp.
DrKejs: Tråkigt att du tolkar mitt inlägg så. (Mitt inlägg är för övrigt inte nödvändigtvis representativt för alla skribenter på den här bloggen, så dra helst inte oss alla över en kam)
SvaraRaderaHur tänker du själv kring alla pappor som gör exakt så? Och en del av dem är ju inte hemma ens den första tiden? Miljoner pappor som inte är hemma ens en månad med sina barn är väl betydligt värre än ett fåtal kvinnor som gör detsamma?
Därmed inte sagt att jag är direkt insatt i exakt hur mycket föräldraledighet som Birgitta Ohlsson kommer att ta ut, och det är inte heller särskilt intressant i sammanhanget. Det oroväckande är att hennes val väcker så enormt mycket upprörda känslor.
Jag menar att alla pappors frånvaro borde ha väckt samma upprördhet för längesen.