Jag slår mig för pannan när jag läser artikeln med rubriken "Moderskapet håller på att utplånas" i SvD idag. Madeleine Wallin, ordförande i Haro (Hemarbetandes riksförbund) tycker att hon borde få pensionspoäng för att hon varit hemma och fostrat sina barn. "Det finns ett samhällsekonomiskt värde i att jag och min man har uppfostrat fem trygga och ansvarstagande barn" menar hon. Läser jag rätt? Madeleine anser sig behöva belönas för att hennes hemmauppfostran, enligt henne, skapar bättre människor och medborgare. Bevare mig!
Och på frågan om det kan vara en kvinnofälla att vara hemma svarar Madeleine att det är ju ett fritt val och att faktiskt män också vill vara hemma, men kvinnor vill det mer. "Och män är så snälla, verkligen. Kvinnor styr och ställer och tar för sig och männen anpassar sig."
Snacket om att vi bara har en planet måste vara helt fel. Jag och Madeleine bor i olika universum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Ja, det är utvecklande att konfronteras med nya uppfattningar. Att Madeleine vill ha pension är inte konstigt, hennes fem barn kommer att betala din och min pension i lika hög grad som förskolebarn. Att det finns ett unikt värde i den nära förälder-barn relationen - som hemfostran underlättar - det finns det många belägg för. Jag har själv erfarenhet av att vara hemma med barn under många år så jag förstår Madeleine helt och fullt. Men utan den erfarenheten kan det vara svårt att förstå. Då kan det verka som att vi lever på olika planeter.
SvaraRaderavar är det goda resultatet från att båda föräldrarna nu förvärvsarbetar? Barns och ungdomars psykiska hälsa är enligt socialstyrelsen rapport 2009 "katastrofal", och man tror att vi bara ser toppen av ett isberg. Resultatet av Världens bästa förskola har redan visat sig i skolresultaten, vi trillar längre och längre ner på stegen för skolresultat i världen. Jag kan fortsätta men orkar inte skriva längre
SvaraRaderaEnligt SOU79:89, civ ek Petra Lantz, går det åt lika mycket resurser att vårda 2 barn på daghem, som vad en lågavlönad skapar i ett heltidsarbete. 3 barn på daghem kräver lika mycket resurser som vad en högalönad skapar i sitt heltidsarbete.
SvaraRaderaDen som byter sitt hemarbete med 2-3 barn mot ett annat arbete, ger familjen den ytterligare lön som behövs. Familjen får också subventioner för 2-3 barn, som motsvarar en tredje lön. Familjen disponerar alltså tre löners värde.
Den hemarbetande familjen får försöka klara sig på en enda, ungkarlsbeskattade lön. Och familjen blir utsparkad från samhällets trygghetssystem.
Madeleine Wallin, med fem barns vård om hand, gör alltså mer än en heltidsinsats och bidrar därmed till nationens väl med långt mera än en yrkesarbetande.
Diskrimineringen av hennes, och många andras arbetsinsats, är ett klart brott mot flera artiklar i de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen 1950.
Svensk familjepolitik är alltså totalitär och djupt ovärdig en nation som kallar sig västerländskt demokratisk.
Det är tydligen mycket känsligt att påtala vikten av uppvärderingen av föräldraskapet.
SvaraRaderaDen politiskt korrekta synen på jämlikhet ligger på sandlådenivå - om du har röd spade ska jag ha detsamma - och priset för detta får våra barn betala genom att tvingas vistas på överfulla förskolor.
Eller än värre, barn som för sin utveckling behöver vistas i hemmet i lugn och ro tvingas vistas på dessa överfulla institutioner. Detta pris för övertygelsen att jämlika löner sitter i fördelningen av förvärvsarbetade timmar.
Feminister förstår inte den utsträckning till vilken staten utnyttjar sin tvångsmakt för att se till att ungarna är å dagis & föräldrarna å jobbet. Och vad värre är: de drar sig inte för att försöka få staten att gå ännu hårdare fram med alla som inte tycker som de själva gör.
SvaraRaderaInsikten om det ovan skrivna borde räcka för att få icke-fundamentalistiska jämställdhetsivrare att sluta kalla sig feminister & i stället nöja sig med "jämställdhetsivrare" eller nå't liknande.
Orden "feminism" & "feminist" är förstörda för alla dem som vill att staten ska leverera gentemot allmänintresset, inte bli kidnappad av ett särintresse som feminismen.