Lyssnade på ett radioprogram från 40-talet som handlade om hur flickor skulle skratta.
Inte för högt, inte brett och gnäggande. Inte fnissigt och löjligt.
Friskt och klingande skulle flickans skratt vara!
Visst är det hemskt?! Visst blir man förfärad över att man sa så, och att det sändes på radio.
Detta skulle aldrig hända idag. Att man pratar så öppet om de olika regler som gäller för pojkar/flickor. Idag vill vi gärna säga att alla har samma möjligheter. Att vi inte gör någon skillnad.
Men reglerna finns där. I smyg. Kanske märker vi dem först om vi går över den osynliga gränsen.
Flickan som leker för hårdhänt kommer att märka det. Flickan som tar för mycket plats i klassrummet kommer att märka det. Flickan som har många sexpartners kommer att märka det. Flickan som skrattar högt och gnäggande kommer att märka det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Känner igen mig i detta. Under hela min skolgång satt jag snällt och lyssnade och vågade inte ta för mycket plats. Lärarna kommenterade mina betyg med utsagor som "om du bara pratade lite mer på lektionerna skulle du få en 5:a". Men jag vågade inte. Det finns säkert killar som inte heller vågade ta plats, men de som faktiskt tog plats i mitt klassrum var även de bara killar. Försöker tänka att det om inte annat ger en jävla revanch-lusta!!
SvaraRaderaJag tog skitmycket plats. Och fick skit för det. Hade kanske fått femmor om jag tonat ned mig lite. I landet lagom ska man varken vara mer eller mindre.
SvaraRaderajag har helt fått lov att tona ner antalet sexpartners, även om det inte alls överstiger vad en kille i min ålder kan ha haft (SPECIELLT när det kommit på tal i fasta relationer som jag har haft)... så fort det har kommit på tal har det alltid ifrågasatts, och jag har blivit dömd att ha ett sexberoende.
SvaraRadera