...på gympan igår...så kände jag mig lite..."
"Lite vadå?"
Hon ligger i sin säng och vi har just sagt godnatt.
"Lite tjock".
Hon är inte tjock. Hon har en liten putig mage. Helt i sin ordning.
"Jag vill vara smal, som Emma. Det är så fint."
Och jag känner en maktlöshet ramla över mig, där jag står i dörröppningen och tittar på min unge med en mun utan framtänder. Hon är sex år. Hon är på väg att bli stor, med allt vad det innebär. Hon har redan förstått hur en kvinna förväntas se ut. Vad hon förväntas göra, säga, vara. Och för varje dag kommer normer och förväntningar att fortsätta präntas in i henne. Och plötsligt känns föräldraskapet tungt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Får en stor klump i magen.
SvaraRaderaDras mellan olika känslor. Att känna igen sig, som barn. ( Minns hur avundsjuk jag i smyg var på den undernärda tjejen som var tvungen att dricka grädde, socker och ägg blandat för att gå upp i vikt)
Den andra är oro över hur det kommer vara att uppfostra en tjej.
Sen är det ilskan så klart.
Det som är bra är att hon pratar om det!