onsdag 10 mars 2010

Att dela in elever i grupper

Att dela in elever i grupper kan vara något av det mest konfliktskapande som existerar i en undervisningssituation. Åtminstone upplever jag det så. Det kan bero på att jag inte är dessa elevers ordinarie lärare. Jag vet att de normalt sett "aldrig" får bestämma grupper själva. Det har min handledare sagt. Inte heller jag låter eleverna dela in sig själva i grupper. Men ibland orkar jag inte ta fighten, utan fuskar lite.

Jag räknar kanske ut innan hur många grupper jag behöver dela i för att två specifika elever inte ska hamna i samma grupp. Jag kanske medvetet gör så att en brötig elev blir nöjd med indelningen. Ja, det har nog hänt vid ett par tillfällen att jag gjort så. Jag tror inte att jag är ensam.

Det vanligaste skälet till konflikt vid dessa tillfällen är att någon elev hamnat som ensam tjej/kille i en grupp med flera av det motsatta könet. Jag brukar envist och till elevens besvikelse stå på mig och hävda att könet inte har någon som helst betydelse för den uppgift eleverna ska hålla på med.

Flera av de pedagoger som jobbar med dessa barn delar in dem efter kön och reflekterar gärna över det som något positivt. De kan tycka att "men nu blev det väl bra när de fick sitta så - varannan?" (läs: lugnt och skönt...) Eller så har de bestämda platser som organiserats efter vilket kön eleven har, t ex 2 killar - 2 tjejer. Min upplevelse är att kön är återkommande i pedagogernas diskussioner kring hur elever ska organiseras. Detta kan vara unikt för den skola jag praktiserar på. Men jag misstänker att det är vanligt. Och helt fel väg att gå.

Att kön spelar en stor roll i vårt samhälle är inget nytt för mig, eller något som jag tycker är konstigt att eleverna har med sig. Men det irriterar mig när konsekvenserna av det går ut över min undervisning.

Jag tror att lärare har en viktig roll att spela när det gäller att bryta föråldrade könsrollsmönster och det ligger i uppdraget att försöka. Det håller inte att särskilja och gruppera p g a kön på det sätt jag menar att många fortfarande gör i skolan. Det ökar bara elevernas fokus på skillnaden.

Fram för fler lärare som vågar bryta normer!


2 kommentarer:

  1. Tänk vad lätt det verkar för vissa att slentrianmässigt och i princip alltid förhålla sig till någon egen vag uppfattning om "kön" och fatta (faktiskt) rätt långtgående och viktiga beslut utifrån de där oreflekterade idéerna.

    Ett mer uttalat genusarbete däremot, tycks lika ofta ses som något förkastligt, jobbigt, och framförallt, som del av ett främmande normsystem som inkräktar på ens KÄNSLA inför hur saker och ting ohjälpligt är eller bör vara.

    /Kristian E.

    SvaraRadera
  2. Jag läser beteendevetenskapligt program på högskolan. Läraren i forskningsmetod "portionerade ut" de fem männen i grupperna som resterande 45 kvinnor delats in i. Jag ifrågasatte vad könet hade för relevans i gruppsammansättningen, det var ju metod vi skulle diskutera, men han stod fast vid sitt beslut och ville inte alls förklara sin avsikt med det. Skrämmande, VAR finns då någon medvetenhet om inte här (heller)?

    SvaraRadera