Ronja och Birk

Mina Ronjaminnen från barndomen är helt kopplade till filmen. Därför är det intressant att läsa boken och se hur saker skiljer sig från den filmade versionen (som för övrigt har en rätt imponerande ensemble). I min värld är filmen förlagan.
Det är inte första gången jag stör mig på Astrid Lindgrens stilistik. Det är något med rytmen och meningsbyggnaden som gör den rätt svårläst. Dessutom innehåller boken en massa transportsträckor.
Allra mest stör jag mig ändå på Ronjas och Birks relation. Det som är en tendens i filmen är i boken extremt påtagligt. Birk räddar ju Ronja ur svårigheter typ hela tiden.